Nu har det gått ett bra tag sedan jag gjorde ett inlägg här på bloggen.
Det beror dels på att jag varit upptagen med skolarbete vilket innefattar långa dagar i verkstaden och i datorsalen lyssnandes på en tysk som försöker lära ut illustrator. Frustration och lycka avlöser varandra med sekunders mellanrum!
Dels har jag känt mig något matt den sista tiden. Många funderingar kring liv och död snurrar och jag vet inte varför det nästan känns som en nyhet för mig, men jag har insett betydelsen av att glädjas åt varje minut vi har tillsammans. Vår tid här är ju så kort. Jag gläds och kramas med dem jag älskar, håller dem hårt.
Hösten känns tung och våt men stärker mig samtidigt och inspirerar till ett nytt sätt att se.
På balkongen står en pall och en kista och torkar, jag har satt mig ner med en kopp kaffe och färg på kläder och hår.
Ovan visar jag en bild från sonens rum. Bordet och stolen har jag själv ritat, byggt och målat. Vimplarna sydde jag här om dagen.
Eftersom vi bor i hyresrätt är golvet här plastmatta. Praktiskt men så fult! Snart kommer en stor "bilmatta" att täcka golvet så man slipper se det.
